Ibland hamnar man i situationer som verkligen får en att fundera över både hur man själv fungerar och vad det är för folk man tycker om att umgås med. Grillade idag för att säga hejdå till Ry. Mestadels hans vänner plus några av Ri (plus M&R såklart). Var inte alls beredd på de gäster som kom. Trodde väl att de skulle vara i ungefär samma situation och ålder som jag, men de var SÅ SMÅ. Kändes lite konstigt men tänkte inte jättemycket på det förrän kvällen närmade sig sitt slut och det var dags att städa. Vissa hade försvunnit lite tidigare och dessa personer (förutom M&R) hade inte brytt sig om ta undan något efter sig. Bland de som var kvar var det väldigt olika, M och pojkvän hjälpte till, men det slutade med att jag och F städade undan i princip allt. Kändes väldigt konstigt att stå i köket och städa undan efter kids jag inte ens känner. Fick mig och F att fundera på vad det var som fick folk att ställa upp inte, och att vi var väldigt glada åt de kompisar vi lyckats skrapa ihop. Det handlar på något sätt om vilken livsfilosofi man har. Uppenbarligen beror det inte på ålder.. Klart att man inte kan bedöma folk bara på detta, men det kan faktiskt säga en hel del. Men det fick oss framförallt att uppskatta hur bra de personer vi vanligen umgås med är :)